Bestulna

För en knapp vecka sen upptäckte vi att vi haft inbrott under helgen medan vi varit borta. Två bärbara och en dvd med hårddisk försvann. Kristina blev av med sina smycken. Det kändes helt klart värst. Men det tjuvuslingarna verkligen stal från oss är tryggheten. Att kunna åka bort utan att vara orolig har varit självklart hittills. Men nu är det slut på det. Att skaffa larm är nu tyvärr nödvändigt. Det känns som ett nederlag.

Kapuscinski

Håller just nu på att avslutar en fantastisk läsupplevelse. Ebenholts av Ryszard Kapuscinski.
Boken är en slags reseskildring av Afrika där K varit i många år som journalist. K beskriver Afrika och afrikanerna på ett annat sätt än de flesta västerlänningar gör. Han klargör hur afrikaner tänker och ger en bra (tror jag) bild av deras tankevärld som är annorlunda mot det västerländska sättet att tänka. Bla beskriver han vårt och deras sätt att uppleva tiden som går. Henning Mankell har också beskrivit det. Ett kapitel i boken handlar om Rwanda och händelserna där på 90-talet. Det som för oss genom beskrivningarna i media verkade som fullkomligt oförståeligt och meningslöst våld beskrivs på ett annat sätt av K. Fortfarande är det givetvis meningslöst våld av sällan skådat slag men det får en bakgrund som inte gör det lika oförståligt längre. Skänker tankar om hur ytliga västerlänska media är.

Boken är av det slaget som man alltid borde ha i närheten och läsa igen!

Konstigt

Konstigt att jag inte skrivit något om Nicodemus. Nå, en alldeles underbar varelse är det. Vi var nästan en vecka nere i karlskrona och umgicks med N och föräldrarna. Det blev en beroendeframkallande upplevelse som jag inte riktigt trodde att jag skulle beröras så mycket av. Det är alltid så gött att få ändra uppfattning.

Ett nytt liv

Ja, nu är Hannas och Rikards bebis utkommen. En liten grabb som ska heta Nikodemus. Att vara morfar känns bra och det ska bli roligt att få träffa de tre. Åker dit i morgon. Vi har bestämt oss för att köpa en videokamera nu när man har barnbarn. Uj uj.
Det är dags att göra avbön igen. (För vilken gång i ordningen vet jag inte)
Alla nyblivna morfäder har verkat så konstiga, bara en sak i huvet. Jag känner att jag håller på att bli likadan.

Mossigt

Det växer mossa på vårt tak!

Inte vet jag om det växer mossa för att det aldrig blir tjocka snölager numera som lägger sig på taket och rasar av vid blidväder och drar med sig mossan ner.
Eller beror det på klimat förändringen?

Nu, efter en dag på taket är alltihop i alla fall borta. Med hjälp av 4 st stegar och högtryckstvätt är det nästintill moss- och lav-fritt på norra sidan av taket. På sydsidan är det några år kvar tills det är dags att ta bort.

Men allt har ett pris, och det är att kroppen värker.
Jag tycker i alla fall att det var tur att jag inte ramlade ner. Alltså.

Åsidosatt

Mail är bra och ibland blir man förvånad när man får mail, som i måndags tex.

Hanna hade skickat ett mail om att hon haft en annorlunda helg. Ja ja. Öppnar  den bifogade filen och ser ett bröllopsfoto på  dottern och grabben hon bor med. Kul. Vad visste vi? Blev man bjuden?

Ja visst ja! Drar mig till minnes mammas och pappas reaktion när vi ringde till dom och berättade att vi gift oss.

Summa summarum… Kul att Hanna och Rikard skapat lite fastare juridiska band och jag önskar dem ett bra äktenskap. se nedan

Westfaliska freden

Det var slutet på trettioåriga kriget.
I dag firar vi trettio (30) år, men så mycket krig har det inte varit. På det hela har det varit 30 mycket bra år tillsammans.

Den kvällen på Djurgårdsfärjan när vi ( K ) slog till känns långt bort. Mycket har hänt och det mesta har blivit ganska OK. Allra mest OK blev väl de tre.

Dagen firas i vårt kära Slagan som bjuder på kanonväder och mygg- och knott-fritt.

Ömma känslor

Muskler värker, 38000 steg i helgen + klättring på stegar.
Där är orsaken till mina ömma känslor.
Stegtävlingen går bra.

Huset blir av med mer färg för varje dag, men nu ska vi snart få på ny färg. Problemet är fönstren på övervåningen. De har blivit rejält dåliga, men nu ska jag vara noggrann med renoveringen av dem.

I måndags lyckades jag få in en blå kärrhökshona i sökaren. Trodde först att det var den bruna kärrhöken jag siktat i helgen men icke.

Sånt som gör mig glad

Jon har varit här i några dagar. Det gör mig glad.

Dag och Eva-Marie var här på snabbvisit i onsdags och torsdag fm. Det gjorde oss glada.

Helt oväntat hörde jag en ärtsångare när jag var ute på min milapromenad. Det gjorde mig glad.

Har skrubbat huset från alger hela dagen. Det är ingen större glädje i det men kanske blir det bra när det är färdigmålat.

Förbannad på mig själv

Jag har de senaste åren förvandlats till en riktig soffpotatis. För 10 år sedan var jag hyfsat vältränad när jag höll på med orientering. Har funderat på att börja träna men varit för lat, så det har runnit ut i sanden.

Men.. nu har vi på jobbet gått med i STEG, korpens tävling för arbetsplatser. Utrustad med stegräknare ska man röra på sig så mycket som möjligt. Man samlar alltså steg och registrerar på webben. Vi har hållit på i 3 dagar och är med i topp 10. En stund idag låg vi till och med 1:a. Nu helt plötsligt är det hur enkelt som helst att ge sig ut och gå eller springa.

Förbannad på mig själv är jag för att jag måste ha den typen av motivering för att röra på mig. Lite förvånad är jag att jag har tävlingsinstinkten kvar.

Nå, 5:an på höjden i orienteringsskor och regnet strilande i kväll var njutbart. De nyutslagna björkarna luktade så gott!